kärlek
Ett par underbara dagar är över. Det går så fort. Allt går fort. En helg går fort. En vecka går fort. Och det är jobbigt, men samtidigt en tröst. Det jobbiga är just såna här dagar, en långhelg som är helt underbar, men som så plötsligt bara är slut. Trösten ligger i att trots att det känns som en evighet tills nästa gång vi ses, så går ju som sagt tiden fort.
Den där känslan. Att få vakna upp och somna bredvid den man älskar. Att få kramas. Bara ligga och kramas och andas. Höra hjärtana slå i takt. Att få tycka om någon så mycket och veta att det är besvarat. Det är nog den bästa känslan av alla.
Det är bara jobbigt ibland. Att det är 16mil för långt bort. För det mesta veckor mellan gångerna. Som man får känna sig hel. Som man slipper den där längtan och saknaden och istället har allt på plats.
Men jag är lycklig. För trots avståndet så finns ju kärleken kvar ändå, och det är ju allt som spelar någon roll❤️
Kommentarer
Trackback
