i never really cared until i met you

Regnet upphörde. Solen försöker tappert tränga fram genom molnen. Därför så tog vi en paus i OTH-tittandet, snörade vi på oss skorna och gick ut och gick en sväng. Och det var helt underbart ute, tycker jag. Sådär friskt och fräscht som det nästan bara är när det precis har regnat. Och luften är sådär underbar så man önskar att man kunde andas hur mycket som helst. Andas lite mer än man egentligen behöver, bara för att det helt plötsligt känns så fantastiskt skönt att bara andas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0