säsongen 11/12
26mars2012. Så var ännu en hockeysäsong över. En säsong som pendlat upp och ner på många sätt. När jag tänker tillbaka på säsongen med det perspektiv som jag hunnit få på det knappa dygn som gått sedan säsongen tog slut, så måste jag ändå säga att jag är nöjd över hur allt blev. Det har varit en annorlunda säsong på många sätt. Framförallt så har jag flyttat till en ny stad, bytt klubb och fått nya lagkamrater. Och angående det, så måste jag säga att jag aldrig har, en enda sekund, ångrat att jag tog beslutet att flytta till Piteå och dra på mig Munksundströjan. Den här säsongen kunde aldrig ha blivit bättre i något annat lag.
I mitten på säsongen blev jag sjuk och missade många matcher. Jag kände inte heller den riktiga glädjen med hockeyn. Men jag blev frisk, kämpade mig tillbaka och fick spela sista delen av säsongen och det är något som jag är otroligt glad över att jag gjorde. Tack vare alla underbara brudar i laget, så hittade jag också tillbaka glädjen i hockey. En större glädje än jag känt på mycket länge. Och det är jag otroligt tacksam över.
Som lag så har vi utvecklats mycket mer än jag, eller kanske någon annan, trodde att vi skulle göra. Vi började säsongen med att bli nollade, match efter match. Men vi gav oss aldrig. Och vi utvecklades, och tillslut nådde vi vårt mål - slutspel. Och väl där, så kan allt hända. Vilket vi också visade. Vi slog ut AIK i två raka matcher i kvartsfinalen. Vi slog svenskt publikrekord och spöade seriesegrarna Brynäs i första semifinalen. Vilken också är en match jag nog aldrig kommer att glömma. Vilken stämning. Vilken känsla. Det kan nog bäst beskrivas med ett enda ord - magiskt. Att vi sedan också kämpade och krigade och skakade Brynäs i två matcher till på bortaplan, visar bara vilken inställning vi har, och vilket underbart lag vi är. Att det sedan inte räckte hela vägen, kan jag nu såhär med lite perspektiv på saken säga, gör inte så mycket. Visst hade det varit helt fantastiskt att få spela SM-final mot Modo. Men vi kan sluta med flaggan i topp ändå. Vi kan och vi SKA vara stolta över oss själva. För vi har gjort en fantastisk säsong. Och om det här nu blir min sista säsong i min hockeykarriär, så är jag glad och stolt över att ha fått spela den här. I MSSK. I Piteå. I det bästa laget.
I mitten på säsongen blev jag sjuk och missade många matcher. Jag kände inte heller den riktiga glädjen med hockeyn. Men jag blev frisk, kämpade mig tillbaka och fick spela sista delen av säsongen och det är något som jag är otroligt glad över att jag gjorde. Tack vare alla underbara brudar i laget, så hittade jag också tillbaka glädjen i hockey. En större glädje än jag känt på mycket länge. Och det är jag otroligt tacksam över.
Som lag så har vi utvecklats mycket mer än jag, eller kanske någon annan, trodde att vi skulle göra. Vi började säsongen med att bli nollade, match efter match. Men vi gav oss aldrig. Och vi utvecklades, och tillslut nådde vi vårt mål - slutspel. Och väl där, så kan allt hända. Vilket vi också visade. Vi slog ut AIK i två raka matcher i kvartsfinalen. Vi slog svenskt publikrekord och spöade seriesegrarna Brynäs i första semifinalen. Vilken också är en match jag nog aldrig kommer att glömma. Vilken stämning. Vilken känsla. Det kan nog bäst beskrivas med ett enda ord - magiskt. Att vi sedan också kämpade och krigade och skakade Brynäs i två matcher till på bortaplan, visar bara vilken inställning vi har, och vilket underbart lag vi är. Att det sedan inte räckte hela vägen, kan jag nu såhär med lite perspektiv på saken säga, gör inte så mycket. Visst hade det varit helt fantastiskt att få spela SM-final mot Modo. Men vi kan sluta med flaggan i topp ändå. Vi kan och vi SKA vara stolta över oss själva. För vi har gjort en fantastisk säsong. Och om det här nu blir min sista säsong i min hockeykarriär, så är jag glad och stolt över att ha fått spela den här. I MSSK. I Piteå. I det bästa laget.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jättefint skrivet Clara! :)
Trackback
