I wish i could catch this feeling and keep it for later
Ligger i soffan och spenderar lite tid såhär på min sista arbetslösa dag, för den här gången. På måndag börjar nämligen allvaret, vilket innebär slutet på mina sovmorgnar. Men också slutet på hemmafru livet, vilket innebär att även Karin måste börja hjälpa till här hemma med saker som städning, tvättning och diskning, vilket har varit mina uppgifter dom senaste veckorna. Stackars hon. Den här sista arbetslösa veckan har jag faktiskt både städat, tvättat och diskat. Så jag har iallafall skött mig ända in i det sista. Men jag har också hunnit med fler saker. Bl.a. fått ett negativt besked angående min problemfyllda häl som inte vill mig väl. Återstår att se hur det blir, hoppas på det bästa. Jag har även dragit ut en visdomstand som krånglat på sistone. Det hände rätt tvärt sådär, inget planerat. Och det var läskigt. Minst sagt. Var nog tur jag inte hunnit förbereda mig på det, det hade nog bara varit värre. Nu blev det liksom bara pang på. Var fullständigt skakis i hela kroppen efteråt. Tänk att en liten tand kan orsaka så mycket smärta. Men nu besvärar den ju inte mig längre iallafall. Skönt det.
Igår hade vi fotografering med laget. Alltid lika kul. Eller? Var iallafall rätt spännande med en ny variant, vi skulle ta "actionbilder". Vissa lyckades ju bättre än andra om vi säger så. Rätt kul var det iallafall!
Idag har jag lunchat med Jossa, Anna och Karin på Nodo. Mysigt värre. Såhär sista dagen i friheten, som Jossa sa.
Ikväll är det träning som gäller. Dessutom kommer bästa papps upp också. Imorgon är det ju nämligen dags för hemmapremiär i bästa LF. Kul! 16.30 smäller det, AIK står på menyn!
Måste säga att jag har haft en bra känsla i kroppen idag. Det är alltid trevligt. Allting känns liksom bra idag. Förutom att mitt hjärta befinner sig för långt bort, så kunde nog allt inte vara så mycket bättre. Faktiskt.
