claramarkeby

Det är konstigt egentligen. Hur allt kan fortsätta och kännas som vanligt. Fast det inte är så. För det är ju faktiskt över. Hockeysäsongen. Hockeykarriären. Finito. Det är märkligt. Hur plötsligt allt kan ta slut. En sport som varit ens liv i så många år. En livsstil. En tillvaro. En av mina första och största kärlekar. Ett beslut tagit för länge sedan, men en känsla som inte går att förutse. Tomt. Konstigt. Overkligt. På ett sätt lämnar man en del av sig själv. En del av mig. Den jag varit så länge. Kliver ut ut tryggheten. Lämnar något så välbekant och självklart bakom sig. Både skrämmande och spännande. Det kommer såklart att bli ett tomrum. En stor saknad. Men det kommer också innebära nya möjligheter. Oskrivna blad. Ett avstamp och en början på något nytt.

Hockeyn och allt den gett mig kommer jag bära med mig i mitt hjärta. Alla fantastiska minnen och vänner.
Ett kapitel i livet har skrivit sina sista rader, ett kapitel som till stora delar format mig till den jag är idag. Det är det jag bär med mig. In i ett nytt kapitel som snart tar sin början.